Ångest
En lång tid med ångest.
1 vecka med nästan konstant ångest.
Inatt sova jag hela natten vilket är väldigt ovanligt fan va trött jag va efter att nästan inte sovit alls denna vecka.
Ångesten just nu.
En liten sak och hela jag kraschar igen, kände att ja va på benen och någorlunda påväg uppåt mot något bättre idag. Sen vänder de tillbaka till de svarta och dystratänkandet på bara någon timmar.
Jag vill inte va så här, JAG VILL BLI NORMAL. fast vad är normalt? Har aldrig hittat ett svar på denna. Men jag vill bara kunna klara vardagen som jobb och min familj utan att behöva planera, tvinga mig till något, men framför allt att kunna va den glada Amanda igen.
Men det kommer, de säger alla.
Ett vimsigt skrivande av en trött Amanda som ska sova.
