D E N
En fin vän visade mig en dokumentär film om Kevin Pearce, en snowboardåkare som är med om en olycka i just backen som är hans liv.
Och det är så många gånger som jag verkligen tänker på den filmen, den har satt sina spår.
Det är så ofta som vi tar allt och alla förgivet.
Man vet aldrig när något händer.
Därför orden ´´ta vara på livet´´är verkligen sannare än vad man tror.
Just kevin tog verkligen vara på sitt liv han gjorde de han älskade, han bodde i backen med sin snowboard.
Denna film gav mig även inspiration som lede till en saknad, en saknad som går att lösa.
Genom att inte alltid skjuta upp det och säga men jag gör det nästa vecka.
Utan gör det då, man vet aldrig vad som kan hända.
Saknaden för mig..
Min kärlek till dansen som tyvärr har hamnat på sista prio de senaste året.
Levde med det varje dag förut 24 timmar om dyngnet.
Men tröttnade och ville inte mer.
Men under detta år då jag inte dansat så mycket kom jag fram till att jag behöver inte bli bäst, behöver inte ens bli bra. Utan jag gör det för ja älskar det och mår så himla bra av det.
Dansen har räddat mig så många gånger i livet.
Dansen har räddat mig så många gånger i livet.
Man ska inte heller ta alla förgivet utan visa din uppskattning varje dag och inte bara de dagar som finns med i kalendern, där det mellan raderna står.. ´'va snäll idag´´
jag syftar då på alla hjärtans dag, julafton osv.
Filmen heter: the crash reel
VÄRD ATT SE!!
Jag kommer garanterat att komma tillbaka till denna film då jag har ännu mer att säga egentligen, Meeeen
dags att sova!
peace out, stay strong
