Onormal?
Ibland blir jag bara så irriterad på mig själv.
Varför kan jag inte vara som alla andra, varför kan jag bara inte må bra. Kunna göra allt jag vill utan att något i min hjärna säger nej. Får mig att få symptomet till alla möjliga typer av sjukdomar. Fast inget stämmer, kan tappa talet, kan få galen huvudvärk, kan bli spy färdig, kan börja skaka, kan hålla på att svimma etc. Jag är psykiskt stör, kommer aldrig kunna visa mig ute, kommer sluta med att jag sitter i ett rum och ruttnar. - tankar som är normala för mig, fast som inte finns för många andra.
Längtar till en dag då ångesten aldrig kommer ikapp mig, längtar till att kunna bara lämna huset utan att det ska vara en kamp inombords.
Yes den dagen kommer, när? Det vet man aldrig, men ångesten kommer alltid vara en del av mig.
Sen ska den snart längre inte då bestämma över hur mitt liv ska vara och inte. För det ska jag göra.
Har ganska svårt att se de målet, resan dit är enorm men någon gång ska det väl klaras av.
Amanda alltid så jävla glad- absolut, glad on det behövs, mitt berömda fake smile. Inte alltid men ganska ofta.
